Somnade i bilen på väg hem igår. Det var mörkt ute, på radion spelades musik och så hörde man det där vaggande ljudet av däcken mot asfalten. Det kändes precis som när man var liten och somande i bilen på väg hem från ett släktkalas. När bilen stannade frös man litegrann och helst av allt ville man bara sitta kvar och fortsätta sova. Men så kom en mamma eller en pappa och lyfte upp en i famnen. Sen fick man ta av sig jacka och skor och kalasbyxor, men jobbigast av allt var att man var tvungen att borsta tänderna innan man fick krypa ner i sin gosiga säng.
Igår kom det ingen och bar upp mig i famnen och tvingade mig borsta tänderna. Men det kom någon och öppnade min dörr, någon jag kände igen så väl men inte sett på länge, någon jag saknat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar