På andra sidan staketet

Jag har blivit en periodare. Den insikten kom till mig idag under min morgonpromenad. Jag har alltid sett på träning som något man utför regelbundet för att kropp och själ ska hållas i skick och må bra. Därför har jag haft väldigt svårt att förstå människor som kallar sig själva för periodare, det vill säga att dom tränar mycket och ofta under vissa perioder för att under andra träna lite eller inte alls. men nu har jag alltså blivit en av dom. Hoppat över till andra sidan staketet. Joinat andra laget. Ok, inte när det gäller konditionsträningen då (måste ju få försvara mig åtmisntone litegrann), den utför jag fortfarande regelbundet, men styrketräningen har blivit totalt åtsidosatt. Till och med under vintersäsongen här uppe i Lofsdalen styrketränande jag mer än vad jag gjort i sommar och hittils i höst. Kan trösta mig med att jag iallafall vet anledningen till detta ras - det är förbaskat tråkigt att ligga och åma sig på mattan hemma i vardagsrummet, i den ena konstiga positionen efter den andra. På något märkligt vis känns detta inte alls lika lustigt på gymmet. I december öppnar träningslokalen uppe vid Hovärksrestaurangen, tills dess får jag helt enkelt lita på att musklerna finns kvar där inne nånstans, liksom gömda bakom på nåt vis.