Sistan

Det ar med blandade kanslor jag sitter har utcheckad pa Nomads i Byron. Eller egentligen ar kanslorna inte sa blandade alls. Finns sjalvklart personer och saker jag saknat hemifran. Blodpudding tex. Nej skamtosido (aven om jag har saknat blodpuddig ocksa) sa ska det bli underbart att traffa familjen, Sanne och alla andra fina vanner som vantar dar hemma. Men just nu kanner jag mig mest ledsen, men varst av allt ar tomheten. Later fjantigt, men det kanns som ett stort hal. Det har har anda varit mitt liv, min vardag, i snart fyra manader nu. Det ar lange, valdigt lange. Atminstone kanns det sa. Livet dar hemma kanns lixom suddigt pa nat vis. Nagot som existerar langt dar borta i fjarran, precis som jag kande med Australien innan jag akte hit, och nu ar det alltsa precis omvant. Det ar lustigt. Jag har traffat sa otroligt manga helt underbara manniskor under den har resan. Vanner for livet. Vanner jag inte vill lamna, platser jag inte vill vara tusentals mil ifran, och sa den fantastiska australienska formagan att inte ta livet for pa stort allvar. Jag kommer att sakna det. Mycket. Men en dag, valdigt snart, tanker jag aka tillbaka, helt utan nagon som helst tvekan!