Två veckor. Två helgalna veckor ute på vägarna med vanen och Mattias. Vi har sett och upplevt så mycket, och det är svårt att riktigt sätta ord på känslor och upplevelser. Vi har sett the Pinnacles i öknen, vandrat i Kalbarri nationalpark, sett hajar i Shark Bay, matat delfiner och seglat vid Monkey Mia. Men det som utan tvekan sticker ut mest när man tänker tillbaka är snorklingen vid Ningaloo Reef. Det var helt fantastiskt. Simmade bland fiskar i alla dess storlekar och färger i klart, turkost vatten. Det var himmelskt. Dagen i sig ute till havs var lika underbar den, med fantastiska dykarinstruktörer, lunchbuffe och den sköna sjöbrisen som är rätt välbehövlig i värmen.
När vi efter denna oslagbara upplevelse bestämde oss för att lämna Coral Bay måste vi fortfarande ha varit lite tagna för en bit in på färden upptäckte vi att bensinmätaren var lite väl låg, och ute i bushen finns det inte bensinmackar till höger och vänster vill jag lova. Det här lilla missödet resulterade i att vi tvingades köra i 60km/h i 16 mil, i 40-gradig värme, utan AC. Jag behöver knappast säga att det var påfrestande. Nådde efter ett par timmar till slut Exmouth där vi bestämde oss för en ”gratis natt”, dvs ingen Caravan Park. Vi åkte ner till havet, grillade hamburgare och duschade sedan under en stjärnklar himmel, underbart vackert. Tog sedan vårt mobila hem och rullade ut in the middle of nowhere. Det gick bra, vi klarade natten men morgonen efter kom Rangern och tog vårt registreringsnr, kul. Åkte den dagen till Turqouise Bay och snorklade på egen hand, nästan lika fantastiskt once again, simmade precis bredvid en sköldpadda. Grym upplevelse.
Sedan påbörjade vi färden norrut, en sjuhelvetes färd vill jag lova. 110 mil hade vi framför oss till Broome. Vi bestämde oss för att dela upp färden på tre dagar, och jag tackar gud för att vi tog det beslutet. Vanen hade dittils verkligen varit på vår sida men nånstans mitt i öknen bestämde den sig för att nu får det vara nog och mätaren för kylaren visade plötsligt på en nivå bra mycket högre än rekommenderat. Det var bara till och gilla läget och stanna. Där blev vi sittande ett bra tag i väntan på att vår vän skulle friskna till. En bil med gruvarbetare stannade till för att kolla att vi var ok, dom kom även med en för tillfället, gudagåva. Vatten. Kallt vatten. Vi var i himmeln. De resterande dagarna av färden är inte mycket att orda om. Det var hot, hot och damn hot. Plus en luftfuktighet som heter duga.
Men tro det eller ej, vi nådde Broome och vår änddestination till sist. Och vi lever. Igår lyxade vi till det med Kinabuffe eftersom det faktiskt var Alla hjärtans Dag, och det var gott vill jag lova. Mycket gott, efter att ha levt på konserver i två veckor. Idag är vår roadtrips sista dag och vi unnar oss en slapp dag vi poolen. Imorgon lämnar vi tillbaka vår kära vän vanen och flyger vidare mot Cairns. Jag ser fram emot mer behaglig värme, mindre luftfuktighet och självklart att träffa Felicia och Johanna som entrar australiensk mark på lördag.
Dom här två veckorna har varit kanon. Inkluderat en del prövningar såklart, men det ingår i konceptet Roadtrip, såväl som tonfisk och morötter. Jag är himla glad att jag fick se västkusten på just det här sättet – genom ett nervevat fönster på en graffitimålad van. Det är så mycket backpacker’s Australia det kan bli. Det är Wicked.
Det är inte helt lätt att få med alla detaljer, och jag har inte energin att skriva en hel uppsats. Mattias är lite mertålmodig och har fått med mer av det vi sett, gjort och upplevt – och en smula mer detaljerat skrivet. www.mattiasring.blogg.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar